Om boken: år / Det är enkelt: Noah Peterson och jag är fiender. Våra medlärare vet det, våra vänner vet det – till och med expediten på Starbucks vet det, för varje måndag klottar hon "Rövhål" åt mig på Noahs cappuccino när jag hämtar min gruppbeställning varje vecka. Det gälla ljudet av skolklockan förebådar starten på den dagliga duellen utan några begränsningar. Eftersom ingen av oss vill bli avskedad eller kastas i fängelse, slåss vi med våra ord och våra sinnen. Vi föredrar skämt som biter. Jag har varit på spetsen hela dagen, tittat runt varje hörn och förväntat mig det värsta av honom. Precis när jag tror att jag inte kan titta på hans (tyvärr) snygga ansikte en minut till så tar skoldagen slut. Sommaren ger vanligtvis den mest behagliga lättnaden - en två månader lång avgiftning av kroppen från Noah, men inte i år. "Vi behöver två volontärer för att följa med en grupp åttondeklassare i Rom" blir ett spel som ingen av oss vill förlora. Vi vill båda ha den där bonuschecken. "Ge upp", säger jag till honom. -Är du rädd? hånar han. Ingen tycker att det är en bra idé att åka till Rom tillsammans, särskilt jag. Denna strid utomlands kommer bara att leda till kaos och lidande. TING. Mina damer och herrar på flyg UA447 på väg till Rom, spänn fast era säkerhetsbälten. Vi står inför en ojämn resa..